Avlidna husdjur och hästar

Cookies

På denna webbplats använder vi cookies för att webbplatsen ska fungera på ett bra sätt för dig. Läs mer om cookies

Use Google to translate the web site. We take no responsibility for the accuracy of the translation.

Lyssna

Vill du lyssna på innehållet på webben? Tryck på knappen ”Börja lyssna” nedan och använd kontrollen för att pausa, stoppa eller ändra volym.

Börja lyssna

DU ÄR HÄR

När ett kärt husdjur dör vill många begrava djuret i sin närhet. För mindre djur är detta sällan ett problem, även om hänsyn ska tas till omgivningen, risk för störningar och smittspridning.

För mindre djur blir kraven inte lika omfattande, men det är fortfarande viktigt att graven inte kan grävas upp av vilda djur, inte ger upphov till lukt och att djuret inte begravs för nära grundvatten eller ytvatten (sjöar och större vattendrag). Graven bör vara minst en meter djup och ovanpå jorden lägg gärna ett par större stenar. Efter några veckor kan plantering ske på platsen. För annat omhändertagande kan man exempelvis få hjälp av veterinären med kontaktuppgifter till krematorium.

Tidigare krävdes tillstånd från Länsstyrelsen för nedgrävning av häst men numera gäller att man ska följa kommunens anvisningar (se nedan).

Anvisningar vid nedgrävning av död häst

Hantering av döda djur innebär en risk för smittspridning. Därför ska döda tamdjur normalt skickas för destruktion. Sällskapsdjur utgör ett undantag och hästar som hållits som sällskapsdjur och som ägaren vill begrava hemma av sentimentala skäl, får därför grävas ned.

Ett flertal förutsättningar ska vara uppfyllda för att en plats ska vara lämplig för nedgrävning av hästen. Dessutom gäller att hästen inte misstänks eller har konstaterats bära på en smitta som kan spridas till andra djur eller människor. Vissa smittämnen kan överleva i marken i decennier.

Förutsättningar

Nedgrävningen av hästen får inte orsaka olägenhet för människor eller miljö (exempelvis risk för smittspridning, men även spridning av dålig lukt med mera.)
Graven ska vara så stor och djup att andra djur inte kommer åt att gräva upp den igen. Kroppen ska täckas av ca 1,5 meter jord. Gravens storlek för en normalstor häst blir cirka 2-3 meter bred och 2,5 meter djup.
Graven får inte nå ned till berggrund eller grundvattenyta. Avståndet mellan gravens botten och högsta grundvattennivå eller berggrund ska vara minst en meter. Om ni inte vet var grundvattennivån ligger, gräv en 3,5 meter djup grop som sedan får stå i ett dygn eller mer. Botten ska fortfarande vara torr för att graven ska hamna tillräckligt långt ovan grundvattnet.
Graven får inte placeras inom vattenskyddsområde eller strandskyddat område.
Avståndet mellan graven och närmaste grundvattentäkt eller bostad ska vara minst 100 meter. Avstånd till öppet vatten eller större vattendrag ska vara minst 100 meter. Till mindre vattendrag eller dike minst 30 meter.
Markytan på platsen ska helst vara plan. Om ytan lutar mot en vattentäkt eller ett vattenområde behövs längre säkerhetsavstånd än ovan.
Undvik fuktig mark: platsen ska vara torr med genomsläpplig jordmån (sand, grus, morän).
För en bakteriedödande effekt bör kroppen kalkas rikligt innan den täcks med jord. Detta är viktigare ju närmare vatten eller vattentäkter graven placeras.
Vid transport från gård till gravplats ska djuret förvaras så att läckage inte sker utmed transportsträckan. Fordonets hjul ska desinficeras när man lämnar gården och behållare samt fordon ska rengöras och desinficeras efter lossning (EU-förordning nr 142/2011).
Anteckningar ska göras med uppgift om att en död häst grävts ned, med datum och plats för nedgrävningen. Uppgifterna ska sparas i minst två år. Om kroppen ska begravas på någon annans mark, ska markägaren ha godkänt nedgrävningen och sedan få kopia på anteckningarna.

Sidansvarig: