Jättelokan eller jättebjörnlokan är en främmande art i den svenska naturen. Den hotar den biologiska mångfalden genom att den tränger ut annan växtlighet med sina höga och täta bestånd.

Växten kan ge brännskador

Växten är också hälsofarlig för människan. Jättelokans växtsaft kan ge svåra brännskador på huden om du samtidigt utsätts för solljus. Vid arbete med att avlägsna jätteloka ska du använda skyddskläder inklusive glasögon och handskar.

Kännetecken för jätteloka

Jättelokan är en flerårig örtväxt som kan växa sig mycket stor, upp till fyra meter hög, och stjälken kan bli 10 centimeter tjock. Jättelokan har sitt ursprung i området runt Kaukasus och togs till Sverige för cirka 100 år sedan för att användas som prydnadsväxt. Växten har sedan dess förvildats och spridit sig på egen hand och är ganska vanligt förekommande i främst södra och mellersta Sverige.

Vissa kännetecken gör det lättare att skilja växten från andra lokor:

• Blommorna är vita och växer i grupper som liknar halvklot eller paraplyn. Blomgrupperna kan bli upp till 75 cm i diameter.
• Växten blir 2-4 meter hög (beroende på tillväxtfas).
• Bladen är stora och djupt flikade och kan bli upp till 150 centimeter breda.
• Stjälken är grön med lila fläckar. Stjälkarna är ihåliga, räfflade och cirka 5-10 centimeter i diameter. Där bladen ansluter till stjälken finns ansamling av vita hår. Dessa vita hår finns även fläckvis på hela stjälken.
• Fröna är torra, platta och ovala till formen. De är cirka 1 centimeter långa och ljusbruna med mörkare bruna linjer.

Bekämpning

Kommunen kan bekämpa bestånd av jätteloka på kommunens egen mark. På privat mark uppmanas markägaren att själv försöka få bort växten.

Arten bekämpas genom att blivande fröställningar tas bort fortlöpande under flera år, tills det inte finns några frön kvar i marken. Växtresterna ska brännas eller förruttnas eftersom frön annars kan överleva och spridas vidare. Lämna inte kvar växtresterna i naturen.

Alla markägare inom ett drabbat område bör samarbeta vid bekämpningen som behöver pågå samordnat under flera år om åtgärden ska lyckas. Om du hittat jätteloka (eller tror att det kan vara jätteloka) på kommunens mark är det bra om du meddelar gatuavdelningen på tekniska förvaltningen. Det är också bra att rapportera in fyndplatser till Artportalen.